Lunchpromenad med löpning.
Alla har vi olika förhållanden till löpning och syftet med det. Vissa ser sträckan och tiden som prio ett, vissa ser det som enbart njutning, vissa ser det som träning för att gå ner i vikt m.m. m.m.
Har alltid tyckt att löpning i sig är tråkigt till den dag jag fick ett intresse av att vistas i naturen. Tro mig det gjorde jag i n t e back in the days när jag var en 100% stadsmänniska som enbart levde i betongen.
När jag inte har jobb vid lunch så rastar jag alltid Kayla i Slottis och vi brukar promenera, leka sök eller enbart låta henne gå och lukta i sin egna takt. Nu drar säsongen för längdskidor snart igång och vill komplettera träningen med promenad och traillöpning på luncherna.
Där jag kan och vill springer jag annars går jag. Lite så som folk springer trail i alperna som inte är elit eller väldigt bra tränade. För mig betyder känslan allt. Prestationen är sekundär.
Så under våran timma i Slottis blir det numera rörelseglädje på ett alternativt sätt. Och när jag inte tar ut mig fullständigt så kommer jag förhoppningsvis kunna göra detta flera gånger i veckan i kombination med hemmaträning.
Ute är bäst!!
