Tisdag

Idag är det tisdag, men för mig blev det veckans första arbetsdag eftersom jag var ledig igår. Redan från morgonen visste jag att det skulle bli en lite annorlunda dag. Vid 12:30 väntade nämligen en gemensam lunch för hela banpersonalen men mer om den lite senare.

Dagens första uppgift var att klippa våra tee och jag kan väl säga att det inte direkt började med någon härlig känsla bakom ratten. Maskinen jag körde är väldigt speciell och framför allt otroligt känslig i styrningen. Det räcker nästan att titta på ratten för att maskinen ska vilja byta riktning.

Efter ett tag började jag ändå förstå hur jag ska tänka nästa gång. Ju mindre jag försöker styra, desto rakare verkar jag faktiskt köra. Jag flyttade kloten och plockade upp peggar innan det var dags att klippa. Sedan fortsatte arbetet runt banan och överlag gick det bra med ett undantag. Treans främre tee blev jag verkligen inte nöjd med.

Jag gick in med lite för hög fart och var dessutom för sen med att sänka klippaggregatet. Resultatet blev att jag missade en bit gräs och klippningen såg helt enkelt inte bra ut. Jag fortsatte vidare och gjorde klart resten, men den där lilla missen på trean låg kvar och gnagde i bakhuvudet. Jag visste att jag inte skulle kunna släppa den. Så innan jag åkte in till rasten körde jag tillbaka och klippte om hela utslagsplatsen. Den här gången blev resultatet riktigt fint och först då kunde jag känna mig nöjd.

Det är också en del av jobbet. Ibland blir en arbetsuppgift inte riktigt som man har tänkt sig och då får man acceptera det och försöka rätta till det. I det här fallet tog det bara några extra minuter att göra om klippningen. För mig är det viktigare att slutresultatet blir bra än att lämna något bakom mig som jag vet att jag hade kunnat göra bättre.

En rolig sak hände vid 9-rasten på morgonen. Anna, vår klubbchef på Göteborgs Golfklubb kom in och berättade bland annat att vi ska ha personalmöte på fredag. Då såddes ett litet frö i mitt huvud. Jag föreslog att vi skulle passa på att ta en gruppbild på hela personalen som har arbetat här under säsongen. Bilden skulle kunna användas i klubbens nyhetsbrev tillsammans med ett tack för den gångna säsongen. Anna tyckte att det lät som en trevlig idé, så på fredag får greenkeeperrollen tillfälligt lämna plats åt min andra yrkesroll. Då åker kameran fram och fotografen i mig får ta över en stund.

Efter rasten tvättade jag av klippmaskinen och gjorde mig redo för dagens andra stora arbetsuppgift. Nu skulle klippningen bytas mot något helt annat: trädfällning. Thomas, som arbetar mycket med träden på golfbanan, skulle fälla en alm uppe vid tee på hål 2. Trädet hade blivit sjukt och behövde därför tas ner. Att fälla ett träd på golfbanan handlar alltså inte alltid om att det står i vägen eller att man vill förändra banans utseende. I det här fallet handlade det om trädets hälsa och om att försöka skydda de andra träden i området.

Det gjorde dagens trädfällning lite mer intressant för mig. Från början kan arbetsuppgiften se ganska enkel ut: ett sjukt träd ska ner och grenarna ska bort. Men bakom arbetet finns också ett större syfte. Genom att ta hand om ett enda sjukt träd försöker man samtidigt skydda de friska träden som står kvar på golfbanan. Medan Thomas arbetade med motorsågen och kapade grenarna från den fällda almen fick jag sköta transporten. Jag backade fram trucken, lastade flaket med grenar och körde dem till området där de senare ska eldas upp. Sedan var det bara att köra tillbaka, fylla flaket igen och fortsätta fram till lunch.

Vi avslutade arbetet strax efter kl. 12 och åkte tillbaka till verkstaden. Där väntade en trevlig avslutning på arbetsdagen. En av golfklubbens medlemmar skulle bjuda oss banarbetare på lunch. På bordet stod gravad lax med potatis och till det blev det en kall öl. Det var inte direkt någon lunch som behövde stressas igenom heller. Vi satt kvar framåt kl. 14, åt, pratade och hade det väldigt trevligt tillsammans. En perfekt avslutning på en arbetsdag som hade innehållit både klippning, motorsåg, trädfällning och några vändor med trucken i lätt regn.

Nu återstår ungefär två veckor av min egen säsong här, och ute på banan börjar man märka att vi går mot höst. Det är färre spelare ute och tempot förändras sakta. Golfbanan fortsätter däremot att hålla öppet så länge vädret tillåter, förhoppningsvis ända fram till slutet av oktober eller början av november. Säsongen börjar alltså närma sig sitt slut.

Förstora - Klicka på bilderna.

Tee-klipparen som var morgonens arbetsfordon.

Thomas arbetar med att fälla trädet.

Min truck som användes för att transportera alla grenar och kvistar från det fällan trädet.

Här ser ni det fällda trädet som även ger ett bättre ljusinsläpp till husen i bakgrunden.

Dagens lunch!

Onsdag

Imorse när vi hade genomgång vid 06:00 så tittade jag ut genom fönstret mot golfbanan. Det var fortfarande becksvart ute. Så här års märks det verkligen att dagarna blir kortare. Solen går inte upp förrän runt 06:45.

Dagens första uppgift blev bunkrarna tillsammans med Jesper. Oftast brukar jag jobba med handkrattan, men idag var det jag som körde bunkerkrattan och Jesper hade handkrattan. Allt flöt på bra och resultatet blev riktigt fina och jämna bunkrar.

En sak som däremot märks tydligt nu är mängden löv. I ett par av bunkrarna låg det ordentligt med löv, så Jesper gick före med den bensindrivna rygglövblåsen. Den har rejält med kraft och gör stor skillnad när det ligger mycket löv i sanden.

Det kan nästan kännas som ett otacksamt arbete den här tiden på året. Vi kan blåsa en bunker helt ren och en timme senare ligger det nya löv där igen. Men även om löven snabbt kommer tillbaka är arbetet långt ifrån onödigt. Det är framför allt viktigt att få bort löven innan vi kör bunkerkrattan. Om man kör över dem blandas och trycks de ner i sanden. Där börjar det organiska materialet så småningom brytas ner och kan påverka sandens egenskaper. Med tiden kan det bidra till att sanden håller kvar mer fukt, blir mer kompakt och dränerar sämre. Det blir också betydligt svårare att få bort löven när de väl har arbetats ner i sanden. Genom att blåsa rent först försöker vi alltså hålla bunkersanden så ren som möjligt och bevara den struktur och spelkvalitet vi vill ha.

När bunkrarna var klara fortsatte jag med teemarkeringarna. Gräset hade börjat växa in över stenarna, så jag kantskar runt dem för att få fram tydliga och rena kanter igen. Det är kanske en liten detalj i det stora hela, men just sådana detaljer gör mycket för helhetsintrycket ute på banan.

Dagens sista uppgift blev att fortsätta med gårdagens trädfällning. Jag och Thomas fällde ett träd igår och idag återstod jobbet med att ta hand om allt material. Thomas kvistade upp träden med motorsågen medan vi transporterade bort det som skulle sparas till verkstad B, där vi förvarar det.

Det blev alltså en dag med ganska stor variation. Från finlir i bunkrar och runt teemarkeringar till betydligt grövre arbete med träd och ris. Och även om löven just nu verkar ha bestämt sig för att ge oss greenkeepers lite extra att göra, är det bara att fortsätta hålla efter dem.

Förstora - Klicka på bilderna.

Jag körde bunkerkrattan på morgonen.

Bilder från dagens arbete med att transportera bort grenar och annat material från trädet som vi fällde igår.

Vyn ner mot golfbanan. Nu med ett träd mindre till höger i bild efter gårdagens trädfällning.

Torsdag

Idag bjöd Hovås på en riktigt kylig morgon. Med byvindar på omkring 15 m/s var det inte mycket att fundera på. De varma kläderna fick åka fram innan jag och Elias gav oss ut för att klippa fairway. Vid 06:30-tiden stannade jag till en stund på fairway på hål 6. Dagens första solljus började precis leta sig upp över trädtopparna och jag tog fram min iPhone för att fånga ögonblicket. Det är lätt att bara fortsätta köra när man har ett jobb att göra, men ibland måste man faktiskt stanna upp och titta på omgivningen. Det är sådana stunder jag tror att jag kommer att minnas allra mest från min tid som greenkeeper på Göteborgs Golfklubb i Hovås.

Vid 09-tiden var det dags för dagens första lagade mål. Vi hade Wallenbergare kvar från gårdagen och min fru hade dessutom skickat med en sås som jag skulle ha till. Perfekt, tänkte jag. Jag reagerade visserligen på att såsen var ovanligt söt, men åt vidare. Senare kom förklaringen. Det var vaniljsås. Den var nämligen tänkt till äppelkakan på 12-rasten och inte till Wallenbergaren. Så kan det gå. Man lär sig så länge man lever : )

Efter den något annorlunda lunchen fortsatte arbetet ute på banan. Jag klippte färdigt hål 14, 15 och 18, som ligger mellan verkstaden och klubbhuset, medan Elias tog hand om hål 16, 17 och övningsområdet. Till 12-rasten var allt färdigklippt och maskinerna tvättade.

Efter rasten väntade en ny arbetsuppgift. Jag skulle snygga till gräset runt tee-markeringarna. Tidigare har jag använt kniv för att skära kanterna, men knivarna blir snabbt slöa när man arbetar i gräs och sand. Dessutom är det ganska påfrestande för både händer och handleder, inte minst eftersom mycket av arbetet sker nere på alla fyra. Den här gången fick jag istället prova en kantskärare, som ni kan se på bilden nedan. Och frågan är egentligen bara: Varför har jag inte använt den tidigare? Resultatet blev mycket snyggare, arbetet gick betydligt snabbare och framför allt var det mycket skonsammare för både händer, handleder och resten av kroppen. Ett ganska enkelt redskap gjorde plötsligt stor skillnad.

Det är också en del av tjusningen med greenkeeperyrket. Hur länge man än har arbetat finns det nya saker att upptäcka och nya sätt att göra jobbet bättre. Kan man avsluta en arbetsdag med ytterligare en erfarenhet i bagaget har man också utvecklats lite.

Vid 14:30 var jag klar med samtliga tee-markeringar på banans 18 hål. Med en liten stund kvar av arbetsdagen tog jag lövblåsen och gav mig ut igen. Dagens kraftiga vind hade sett till att det låg gott om barr på våra asfalterade vägar inne på banan, så det blev dagens sista insats. Vid 14:45 var även det klart. Dags att köra in fordonet, lägga tillbaka redskapen på sina platser och runda av ännu en arbetsdag.

En reflektion… Ibland märker jag väldigt tydligt hur mitt yrke som fotograf följer med mig även när jag arbetar som greenkeeper. Framför allt handlar det om ljuset. Jag befinner mig varje dag i miljöer som är fantastiskt vackra och när man dessutom får uppleva de tidiga morgontimmarna och se solen gå upp över banan är det svårt att inte betrakta omgivningen med fotografens ögon.

Det här året har dessutom varit fantastiskt. Vi har haft förvånansvärt få dagar med riktigt dåligt väder, så jag får helt enkelt tacka och buga och hoppas att det fortsätter ett tag till. Men oavsett väder är jag glad över att fotografen i mig ibland får greenkeepern att stanna. Att jag lägger ifrån mig arbetet för några sekunder, tittar på ljuset, träden och landskapet omkring mig och faktiskt tar in vilken otroligt vacker arbetsplats jag har fått möjligheten att arbeta på Göteborgs Golfklubb.

Magisk himmel med nyklippt fairway vid 06:30-tiden.

Kantskärare och teemarkeringen som ska göras fin.

15 m/s i byvind idag, vilket innebar en hel del barr att blåsa bort från våra asfalterade vägar. Här är vägen upp till tee på hål 4.

Fredag

Veckans sista arbetsdag för många. För mig är det däremot några dagar kvar på denna arbetsveckan. Jag arbetar både lördag och söndag, men på måndag väntar ledighet från golfbanan. Fast helt ledig blir jag egentligen inte då heller, eftersom jag har en uppdragsfotografering i mitt yrke som fotograf.

Som vanligt började morgonen vid 06:00 med en genomgång av dagens arbete. Min uppgift blev att ta hand om våra tee och vad som först såg ut som ett ganska vanligt arbetspass skulle så småningom komma att sysselsätta mig under större delen av dagen.

Att sköta en tee handlar om betydligt mer än att bara klippa gräset. Det är många små detaljer som tillsammans gör att utslagsplatsen känns välskött när golfaren kommer dit. Jag började därför med att gå över utslagsplatserna, plocka bort peggar och annat skräp samt flytta teekloten. På fyrans tee noterade jag dessutom att det behövde blåsas rent. Där skulle vår bensindrivna lövblås få komma till användning, eftersom den är betydligt kraftfullare än våra batteridrivna modeller. Lagom till 09-rasten var den första rundan klar.

Efter rasten åkte jag och Micke upp till området där vi förvarar vår greenmull. Med hjälp av traktorn lastade han materialet på flaket och sedan var det dags att ge fyrans tee lite extra kärlek. Fyran är ett av våra korthål och en utslagsplats som får ta emot en hel del stryk. Här blir det många uppslagna torvor, samtidigt som träd i närheten bidrar med barr och annat material. Jag bestämde mig därför för att inte bara göra en snabb lagning, utan verkligen lägga tid på att få utslagsplatsen i bra skick. Det skulle visa sig ta drygt en timme.

Med spaden fördelade jag greenmullen över de skadade områdena och arbetade sedan ner materialet genom att trampa försiktigt över ytan. Därefter använde jag en raka för att jämna till allt och hjälpa materialet ner mellan grässtråna. Men varför använder man egentligen greenmull på en tee?

När en golfare slår upp en torva försvinner inte bara gräs utan även en del av det material som gräset växer i. Om skadorna lämnas som de är får man så småningom en ojämn och sliten utslagsplats. Greenmullen används för att fylla igen dessa märken och skapa bättre förutsättningar för gräset att återhämta sig och växa tillbaka. Materialet hjälper samtidigt till att jämna ut ytan och skydda de skadade partierna. Direkt efter arbetet syns greenmullen tydligt ovanpå gräset, men väder, bevattning och den fortsatta grästillväxten gör att den ganska snabbt arbetar sig ner och blir betydligt mindre synlig. Redan efter någon eller några dagar brukar utslagsplatsen se mycket naturligare ut igen.

När fyrans tee var färdig kunde jag åka tillbaka till verkstaden, rengöra och lägga tillbaka redskapen där de hör hemma och parkera fordonet. Under tiden hade vädret bestämt sig för att ändra karaktär. Regnet hade tilltagit ordentligt. Det var inte riktigt skyfall, men definitivt tillräckligt för att man snabbt skulle bli genomblöt. Då kom en kollega med dagens väderbeskrivning ”Det är blött regn.”

Blött regn? Jag kunde inte låta bli att skratta. Regn är väl själva definitionen av blött? Han hävdade att uttrycket används i golfkretsar, men för mig var det helt nytt. Jag känner till duggregn, ösregn, hällregn och skyfall men tydligen finns det också regn som är extra… blött. Jag är fortfarande inte helt övertygad.

Arbetsdagen skulle dessutom få en lite annorlunda avslutning.

I stället för ytterligare ett arbetspass ute på banan samlades banpersonalen tillsammans med personal från receptionen och våra tränare för ett gemensamt möte i klubbrummet. På bordet stod kaffe och en väldigt god prinsesstårta vilket får räknas som ett ganska trevligt sätt att avsluta en arbetsvecka.

Utgångspunkten för mötet var en medlemsundersökning om vad våra medlemmar tycker om Göteborgs Golf Klubb. Undersökningen bygger bland annat på NPS, en förkortning för Net Promoter Score. Det är en metod som används av företag och organisationer världen över för att mäta hur nöjda och lojala kunder eller medlemmar är.

En central del är frågan om hur sannolikt det är att man skulle rekommendera verksamheten till någon annan, vanligtvis på en skala från 0 till 10. Svaren delas sedan in i olika grupper och används för att räkna fram ett NPS-värde. Men minst lika intressant för oss är förstås kommentarerna bakom siffrorna. Vad medlemmarna uppskattar och vad de tycker att vi kan göra bättre.

Det gav upphov till många intressanta diskussioner under mötet. För oss som arbetar ute på banan är det också värdefullt att få ta del av hur medlemmarna faktiskt upplever klubben och golfbanan. Saker som vi möter varje dag i vårt arbete kan uppfattas på ett helt annat sätt av den som kommer hit för att spela golf. Och diskussionerna blev knappast sämre av att vi samtidigt blev bjudna på kaffe och en väldigt god prinsesstårta.

När mötet var slut väntade dessutom ett arbetsmoment som låg betydligt närmare mitt andra yrke än jobbet som greenkeeper. Tidigare i veckan hade jag föreslagit att jag kunde ta en gemensam gruppbild på hela personalen och nu när alla ändå var samlade passade vi på. Bilden kommer senare att användas i klubbens nyhetsbrev.

Spade, greenmull, lövblås, ösregn, prinsesstårta och personalfotografering. Det sammanfattar faktiskt ganska bra varför jag tycker om det här arbetet.

Arbetsmomenten återkommer naturligtvis. Tee ska skötas, greener ska klippas, bunkrar ska krattas och banan ska hela tiden hållas i så bra skick som möjligt. Men två arbetsdagar blir ändå aldrig riktigt likadana. Det händer alltid någonting som förändrar dagen. Ibland är det vädret, ibland banan och ibland slutar dagen t.o.m. att jag får byta roll och bli fotograf.

Nu väntar en lugn kväll och lite laddning av de egna batterierna. I morgon är det dags igen. Lördag och söndag väntar på Göteborgs Golf Klubb.
Och vem vet, kanske även mer blött regn.

Förstora - Klicka på bilderna.

Tidig morgon med soluppgång på tee hål 11.

Micke lastade ett flak med greenmull inför dagens dressning på tee hål 4.

Möte med hela personalen i klubbrummet. Samtliga fick inte plats i denna bilden.

Lördag

Redan när jag plockade fram cykeln i morse visste jag att det skulle bli en blöt och blåsig start på dagen. Väderprognosen hade inte direkt lovat några behagliga förhållanden, vare sig under cykelturen till jobbet eller under morgonens arbetspass på golfbanan.

Med vindbyar på upp till 18 m/s och ett ganska kraftigt regn blev cykelturen minst sagt uppfriskande. Det var bara att trampa på och acceptera att det här skulle bli en sådan där morgon då vädret verkligen gjorde sig påmint.

Väl framme på jobbet var det skönt att få komma in i värmen. De genomblöta cykelkläderna åkte direkt in i torkskåpet, för att bli torra tills det var dags att cykla hem igen vid 10-tiden. Sedan väntade ombyte till arbetskläder och förberedelser inför morgonens arbete.

Jag kom ut på banan lite tidigare än Calle (bunkerjobb) och Thomas (behöver lite mer dagsljus för att klippa green) och var på plats redan vid 06.00. Mörkret låg fortfarande över golfbanan och tillsammans med blåsten och regnet skapade det en ganska speciell morgonstämning.

Det blev faktiskt lite extra roligt att fotografera under arbetets gång. Tidigare under säsongen har jag inte varit ute på golfbanan i mörker så det var kul att fånga golfbanan i ett annat ljus än det man vanligtvis ser den i.

På bilderna nedan kan ni se hur det såg ut efter att jag hade plockat bort peggar, flyttat teeklot och blåst rent på tee vid hål 6 och 9. Trots det ruggiga vädret finns det något speciellt med att vara ute på golfbanan så tidigt på morgonen, innan dagen riktigt har kommit igång.

När morgonens arbete började närma sig sitt slut dök det upp en trevlig överraskning. Thomas stannade till vid tee på hål 6 och berättade att vi skulle bli bjudna på frukost i restaurangen när vi hade jobbat klart. Det var verkligen ett uppskattat besked!

Efter flera timmar ute i blåst och regn lockade tanken på en varm kopp kaffe och en god smörgås lite extra. Vi styrde därför kosan mot restaurangen, där vi fick möjlighet att sitta ner, äta frukost och prata en stund innan det var dags att avsluta arbetsdagen. Sådana små överraskningar kan verkligen sätta guldkant på en annars ganska ruggig arbetsmorgon.

Mätta och belåtna åkte vi tillbaka till verkstaden för att byta om. Som tur var hade torkskåpet fått göra sitt jobb under morgonen, så nu väntade en betydligt torrare cykeltur hem än den jag hade fått uppleva några timmar tidigare.

Imorgon är det söndag och då väntar ännu ett tidigt arbetspass mellan 06.00 och 10.00. Vi får väl se vad vädergudarna har att bjuda på då!

Förstora - Klicka på bilderna.

Framme på jobbet kl. 05.40 efter en blöt cykeltur i ösregn från Linné till Hovås.

Halfway House vid 06:00

Hål 1 vid 06.00. I väntan på dagens första ljus får golfbilens belysning hjälpa till när jag plockar bort peggar och flyttar teekloten.

Nystädad tee på hål 6. Barr och gräsrester från teeklippningen är bortblåsta från både tee och ruffen. Även teekloten har fått nya placeringar.

Nystädad tee på hål 9. Efter nattens kraftiga vindbyar på upp till 18 m/s var tee full av barr. Nu är allt bortblåst och tee är fin inför dagens spel.

Calle, Thomas och jag blev bjudna på frukost i restaurangen efter jobbet. Säsongens smarrigaste frukost!

Söndag

06:00 och det som skulle visa sig bli säsongens hittills blåsigaste morgon. Vindbyarna nådde över 16 m/s och redan när jag kom till jobbet stod det klart att det här inte skulle bli någon vanlig morgon på golfbanan.

Normalt brukar vi kunna rulla ut med våra arbetsfordon vid 06-tiden, men nu när vi närmar oss oktober märks det tydligt hur morgnarna blir allt mörkare. I dag fick vi helt enkelt vänta en stund på att dagsljuset skulle komma innan vi kunde ge oss ut och påbörja arbetet.

Min arbetsuppgift var att jobba med våra 49 st. tee och plocka peggar och flytta teeklot. Därefter väntade en uppgift som blir alltmer återkommande under den här delen av säsongen: att blåsa rent utslagsplatserna från barr och annat material som fallit från träden. I dag var det framför allt tee på hål 4, 6 och 11 som behövde tas om hand.

Det intressanta med just det här arbetsmomentet är att jag gjorde exakt samma sak i går. Jag blåste rent samma utslagsplatser, såg till att de var prydliga och lämnade dem i det skick som vi vill att våra medlemmar ska mötas av när de kommer ut för att spela golf. Men efter en natt med kraftiga vindar var det nästan som om jag aldrig hade varit där. Nya barr hade fallit, smågrenar låg utspridda och vinden hade återigen lämnat sina spår på utslagsplatserna. På vissa hål räcker det faktiskt med ett enda blåsigt dygn för att det ska samlas lika mycket material som man precis har lagt tid på att städa bort.

Man skulle kanske kunna tänka att det känns lite meningslöst att göra om exakt samma arbete två dagar i rad. Men det är också här som en ganska stor del av greenkeeperyrket kommer in i bilden. Vi arbetar inte bara med att förbättra golfbanan. Vi arbetar minst lika mycket med att bevara den standard som redan finns. En välskött golfbana är inget färdigt resultat som står kvar när vi har avslutat arbetsdagen. Den förändras hela tiden. Gräset växer, vinden flyttar material, spelarna lämnar spår efter sig och vädret påverkar förutsättningarna från en dag till nästa.

Det som såg perfekt ut på lördagsmorgonen behöver därför inte alls se likadant ut på söndagen. Och hade jag låtit bli att blåsa rent utslagsplatserna i går, för att sedan hoppa över samma arbete i dag, hade skillnaden snabbt blivit märkbar. Det är just den här kontinuiteten som är så viktig.

Jag tror att det finns ganska mycket i vårt arbete som medlemmarna aldrig behöver fundera över. Och på sätt och vis är det väl precis så det ska vara. När man kommer till golfbanan på morgonen förväntar man sig att utslagsplatserna är rena, att teekloten står där de ska, att det inte ligger en massa gamla peggar utspridda och att banan i stort ser välskött och inbjudande ut. Det är en ganska självklar bild av hur en golfbana ska se ut. Men bakom den bilden ligger väldigt många arbetstimmar och mängder av små arbetsmoment som tillsammans skapar helheten.

Att plocka peggar kan verka som en obetydlig uppgift. Att flytta teeklot tar inte särskilt lång tid. Att blåsa bort barr från en utslagsplats är kanske inget som någon golfspelare kommer att tänka tillbaka på efter avslutad runda. Men tänk om vi slutade göra allt det där. Inte bara under en dag, utan under flera dagar i följd. Då skulle det ganska snabbt bli tydligt hur mycket de små detaljerna faktiskt betyder för upplevelsen av golfbanan.

Det är lätt att lägga märke till när något inte är som det ska. Betydligt svårare är det att se allt arbete som gör att man aldrig behöver reagera på det från första början. Det är kanske ett av de tydligaste kännetecknen på en välskött golfbana: att väldigt mycket arbete har utförts utan att någon egentligen behöver tänka på det. Och det arbetet pågår sju dagar i veckan, under hela säsongen.

Det finns samtidigt en annan sida av de här tidiga höstmorgnarna som jag verkligen uppskattar. När vi nu börjar närma oss oktober förändras inte bara temperaturen och ljuset, utan också hela känslan ute på golfbanan. För många landskapsfotografer är hösten en av årets mest uppskattade perioder och det är inte svårt att förstå varför.

Solen går upp allt senare, vilket gör att vi som arbetar tidigt får uppleva mer av själva gryningen. Under sommaren har solen ofta redan hunnit en bra bit upp när arbetsdagen börjar, men nu får man i stället följa hur himlen långsamt växlar från mörkblått till rosa, orange och ibland nästan lila toner.

Den lägre solhöjden gör dessutom att ljuset faller annorlunda över landskapet. Träd, kullar och andra detaljer får längre skuggor, och när molnen ligger rätt kan hela himlen bli ett skådespel. Den här helgen har jag verkligen lagt märke till just det.

Trots att vinden har gjort arbetet lite mer krävande har himlen under de tidiga morgontimmarna varit otroligt vacker. Det är sådana stunder som gör att man ibland stannar upp några sekunder mitt i arbetet, tittar ut över golfbanan och bara tar in omgivningen. Det är lätt att bli så fokuserad på dagens arbetsuppgifter att man glömmer bort vilken fantastisk arbetsplats man faktiskt har.

Och även om hösten innebär mer barr, löv, blåst och ständigt återkommande städarbete, så bjuder den också på några av säsongens allra finaste morgnar. Jag lägger in några iPhone-bilder här nedanför från idag, så får ni själva se vad jag menar.

En sista tanke från dagens arbete: Det är inte alltid de stora insatserna som avgör hur en golfbana upplevs. Ofta är det summan av alla små saker vi gör, dag efter dag, som gör den verkliga skillnaden.

Och ibland innebär det helt enkelt att man får blåsa bort samma barr som man blåste bort i går.

Förstora - Klicka på bilderna.

Fairway hål 8

Green hål 5

Green hål 9

Före // Efter

Greenkeeper - Vecka 38

Greenkeeper - Vecka 39

Greenkeeper - Vecka 37