Greenkeeper - Vecka 37
Måndag
Ny vecka, nya tag!
05:15 på måndagsmorgonen och jag sitter på cykeln på väg till jobbet. Det känns som att hösten verkligen har bestämt sig för att göra sig påmind nu. Det här var utan tvekan den mörkaste morgonen hittills den här säsongen. Det är fortfarande natt ute och lamporna från cykeln får göra jobbet tillsammans med gatubelysningen.
Väl framme på jobbet väntade fairway på oss. Idag var det jag och Tomas som skulle ta hand om klippningen och eftersom det är tävling i helgen var det dags att börja bygga upp det mönster i gräset som vi vill ha till tävlingsdagarna.
Vi klipper i samma riktning och i samma klipplinjer som vi gjorde senast. Det kan kanske låta lite märkligt… borde man inte variera riktningen för att inte alltid trycka ner gräset åt samma håll? Jo, på sikt är det viktigt att variera klippriktningen. Men inför en tävling kan det vara precis tvärtom.
När vi kör samma linje flera gånger börjar gräset påverkas mekaniskt. Grässtråna böjs åt samma håll av klippaggregatet och av maskinens hjul och rullar. När ljuset sedan träffar gräset reflekteras det olika beroende på vilket håll stråna ligger åt. Därför kan en fairway upplevas som mörkare i ena riktningen och ljusare i den andra trots att det egentligen är samma gräs.
Det är alltså inte själva gräset som plötsligt får en annan färg. Det är framför allt hur grässtråna ligger och hur ljuset träffar dem som skapar det tydliga mönstret.
Genom att följa exakt samma klipplinjer och riktning flera gånger blir effekten tydligare. Gräset får helt enkelt tid att ”lägga sig in” i det mönster vi vill skapa. Det är också därför man kan få så skarpa ränder på en välskött golfbana. Det kräver mer än att bara köra fram och tillbaka med klipparen. Linjerna, riktningen, klipphöjden och hur maskinen framförs spelar alla sin roll.
Samtidigt gäller det att ha respekt för gräset. Att hela tiden köra i exakt samma spår och riktning under lång tid kan leda till att gräset utsätts för onödig mekanisk belastning och får en ensidig tillväxtriktning. Därför är variation av klippriktningen en viktig del av den långsiktiga skötseln. Men just nu handlar det om att få fairway att presentera sig från sin bästa sida när tävlingen drar igång.
Vi höll på fram till 11-tiden innan det var dags att lämna fairway bakom oss. Jag körde vidare till verkstaden för att tvätta och tanka fordonet. Maskinerna är minst lika viktiga som själva klippningen. Rena och välskötta maskiner gör jobbet både enklare och bättre och dessutom är det skönt att lämna över en maskin som är redo för nästa pass.
Efter vår 12-rast väntade ett helt annat jobb.
Jag, Elias och Jesper åkte ner till dammen för att ta hand om näckrosorna som hade blåst in mot kanten. För några veckor sedan hade ett företag varit på plats med båt för att klippa och ta upp näckrosor ur dammen. Det vi hade framför oss idag var resterna som blivit kvar och sedan samlats längs kanten.
Det var lite av ett annat slags greenkeeperjobb än morgonens fairwayklippning. Ingen rak linje, inget perfekt mönster och ingen maskin som bara behöver följa en bestämd klipplinje. Här fick vi istället jobba tillsammans och plocka upp det som naturen och vinden hade samlat ihop åt oss.
Efter några timmar började vi närma oss slutet. Vid 14:30 rundade vi av, körde näckrosorna till komposten och lämnade tillbaka redskapen vi hade använt. Och där var måndagen plötsligt slut.
Det är lite fascinerande hur snabbt en arbetsdag kan gå när man trivs med det man gör. Idag hann vi med både tidig morgonklippning inför tävling, maskinvård och ett helt annat arbete nere vid dammen. Tre ganska olika delar av greenkeeperjobbet, men det är just den variationen jag gillar. Det måste ändå vara ett ganska bra tecken på att man har hittat rätt jobb.
Förstora - Klicka på bilderna.
Fairway hål 18. Nyklippt och fin med klubbhuset i bakgrunden.
Dammen där vi tog upp stora mängder näckrosor.
Tisdag
Tisdag morgon. Klockan är 05:40 när jag rullar in på jobbet och cykelbelysningen kommer verkligen till användning. Solen har fortfarande inte gått upp. Jag är först på plats och får några minuter för mig själv innan resten av teamet börjar droppa in. När alla är samlade runt frukostbordet går vi igenom dagens planering och vad som behöver göras ute på banan.
Den här morgonen hade jag egentligen en önskan om att få arbeta lite mer med kroppen. Jag behövde inte ens fråga chefen arbetsdagen verkade ha bestämt det åt mig. Dagens huvuduppgift blev tee, alltså våra utslagsplatser. På golfbanan finns det generellt två till tre olika tee på varje hål, vilket innebär att det finns en hel del yta att hålla efter.
En viktig del av arbetet på tee är dressning. När man dressar gräsytan lägger man på ett tunt lager sand som bland annat hjälper till att jämna ut ytan, förbättra markens egenskaper och skapa bättre förutsättningar för gräset. Dressningen är alltså inte bara till för att det ska se snyggt ut, den är en del av det långsiktiga arbetet med att hålla spelytan jämn och frisk. I samband med sådana arbeten är även gräsfrö en viktig del. Där gräset är slitet eller där det finns mindre luckor kan man så in nytt gräs för att successivt få tillbaka en tätare och jämnare yta. Det är lite av ett långsiktigt tänk inom greenkeeperyrket. Det man gör idag kanske inte ger resultat imorgon, men rätt åtgärder över tid gör stor skillnad. Efter flera timmar med tee-arbete började kroppen säga ifrån. När klockan närmade sig 09:00 var jag rejält mör och det var dags för lunch.
“Lunch klockan nio?” tänker ni kanske. Jajamän! När man kliver upp kvart i fem på morgonen känns 09:00 faktiskt som en helt rimlig lunchtid. Efter den första pausen fortsatte jag med tee-arbetet. Timmarna gick och när jag till slut närmade mig 12-rasten hade jag arbetat med samma uppgift i ungefär sex timmar. Då var bensintanken tom. Det är svårt att beskriva känslan på något annat sätt. Kroppen hade helt enkelt inte särskilt mycket mer att ge. Samtidigt är det en ganska skön trötthet. Den sortens trötthet som kommer av att faktiskt ha använt kroppen under en hel arbetsdag. Man känner sig sliten, men på ett bra sätt. Jag frågade därför om jag kunde byta arbetsuppgift och tog mig an gångarna på banan.
Jag började med gångarna mellan klubbhuset och Halfway House, fortsatte med gången från parkeringen ner mot övningsområdet och avslutade med gången mellan hål 16 och 17. Här kom lövblåsen till användning. Det kanske låter som en liten detalj, men just sådana detaljer gör faktiskt stor skillnad för helhetsintrycket på en golfbana. När fordon kör på gångarna trycks gruset successivt ut mot kanterna. Med tiden hamnar en stor del av gruset på kantstenen i stället för jämnt fördelat över själva gången. Då använder jag lövblåsen för att få bort gruset från kanterna. Därefter använder jag en raka för att fördela tillbaka gruset jämnt över gången.
Det är en ganska enkel arbetsuppgift, men resultatet blir tydligt. En ren kantsten och en jämnt grusad gång ger ett betydligt mer välskött och genomarbetat intryck. På en golfbana är det ofta just detaljerna som gör helheten. Det behöver inte alltid vara något stort eller spektakulärt, ibland handlar det om att flytta några kilo grus från fel plats till rätt plats.
När gångarna var klara körde jag tillbaka arbetsfordonet, ställde tillbaka redskapen på sina rätta platser och började runda av dagen. Klockan hade hunnit bli 14:45. Det blev alltså en lång dag, med många timmar på tee och en kropp som definitivt hade fått jobba. Men jag gillar den känslan. Att komma hem och verkligen känna att kroppen har gjort sitt.
En sak är säker: Ikväll kommer jag att sitta väldigt djupt i soffan. Det blir till att fylla på depåerna och ladda om inför morgondagens arbetsdag.
Förstora - Klicka på bilderna.
Framme med cykeln vid jobbet 05:40 och det är fortfarande mörkt ute.
Göran, min grymme chef lastar greenmull i min truck.
Min truck lastad med gräsfrön, greenmull, skyffel och en raka.
Jesper singelklipper tee innan jag dressar med gräsfrö och greenmull.
Underbar vy ner mot havet.
När jag hade dressat klart tee på hål 2 blickade jag ut mot banan och såg Oscar klippa green på hål 1. Klockan är ca 06:15.
Göteborgs Golfklubbs fina klubbhus som ligger bredvid green på hål 18.
Kantstenen på gången ska blåsas rent från grus.
Hela gången mellan klubbhuset och Half Way House.
Nystädad gång mellan hål 16 och hål 17.
Onsdag
Onsdag morgon och cykeln rullar mot jobbet vid 05:10. Redan på vägen känner jag att hösten har börjat göra sig påmind på riktigt. Det här var utan tvekan den kyligaste morgonen sedan jag började jobba den 4 maj. Tunn dunjacka åkte på och det kändes nästan lite ovant att behöva klä sig för kyla igen. Men vädret skulle visa sig ha betydligt fler planer för dagen.
Under dagen fick vi i princip hela vädermenyn: kyla, regn och allt däremellan. Det är en lite knepig period för oss som jobbar ute på banan, eftersom arbetet oftast växlar under dagen. Ett arbetsmoment sitter man still på ett fordon och behöver hålla värmen, för att i nästa arbetsmoment vara igång med kroppen och svetten dryper. När regnet dessutom kommer är det lätt att bli genomblöt och då blir kombinationen med galonkläder och svett inte direkt bättre. Mitt lilla knep under den här perioden är att byta arbetströja på rasten. Det är faktiskt en underskattad lyx att kunna börja efter rasten med torra kläder. Det gör större skillnad än man kanske tror.
Första arbetsuppgiften var att tillsammans med Jesper klippa fairway. Vi fortsätter att klippa i samma klipplinje som vi gjorde senast och anledningen är förstås helgens tävling. Vi vill få in klipplinjerna ordentligt i gräset och verkligen få fram den där snygga visuella effekten. Vi höll på fram till 12-rasten och när fairwayarbetet var klart passade jag på att göra rent och tvätta mitt fordon innan jag körde tillbaka det till verkstaden.
När maskinen stod parkerad och jag hade ungefär 20 minuter kvar till rast fick jag nästa uppgift. Vi har en matta som vi drar efter ett fordon ute på fairway för att få bort material som ligger kvar i gräset. Ni kan se den på bilden nedan. Jag och Jesper gjorde i ordning mattan och bytte mattan.
Dagens sista arbetsuppgift blev något helt annat. Jag tog rygg-lövblåsen och gav mig ut för att blåsa rent asfaltgångarna runt banan. Jag började med vägen upp mot fyrans tee och fortsatte sedan vidare mot sjuans tee. Därefter blev det vägen ner mot Halfway House från hål 6, innan jag tog mig bort till hål 14 och blåste rent även där. Det blev ett litet ansiktslyft för banan. När löv, gräs och annat skräp försvinner från de asfalterade gångarna känns hela området genast lite renare och mer välskött.
Jag var klar strax före 14:45. Då var det bara att köra in fordonet, lägga tillbaka lövblåsen och göra sig redo för hemfärden.
Nu sitter jag hemma på balkongen med en kopp kaffe och skriver ihop dagens arbetsblogg. Det är ganska skönt att få landa lite efter en arbetsdag ute på Göteborgs Golfklubb i Hovås. En kylig morgon, en blöt och ombytlig arbetsdag, snygga fairwaylinjer och rena gångar. Min onsdag som greenkeeper!
Förstora - Klicka på bilderna.
Dagens första sol är på väg upp. Alla dessa fina gryningar jag haft sedan den 4 maj. Det är magiskt för mig som fotograf.
Stannar till med fairwayklipparen på hål 9 för att fånga det fina morgonljuset och mina kollegor som arbetar.
Mattan som vi byter ut.
Rygg-lövblåsen på den asfalterade vägen som leder upp till hål 7.