Greenkeeper - Vecka 39
Tisdag
Sex grader. Nästan vindstilla. Och en klarblå himmel som lovade en riktigt fin septemberdag. Så började min cykeltur till jobbet vid 05:15 i morse. Efter att ha haft ett fotouppdrag under måndagen var det dags att återvända till vardagen som greenkeeper på Göteborgs Golfklubb i Hovås. Och vilken dag att komma tillbaka till!
Vi har nu nått den 22 september, vilket innebär att det är knappt två veckor kvar av mitt säsongsjobb. Hösten gör sig alltmer påmind, inte minst under de kyliga morgnarna, men dagar som denna påminner mig också om vilken lyx det är att ha ett arbete där man får tillbringa så mycket tid utomhus. Att få uppleva soluppgången över golfbanan, se hur ljuset sakta förändrar landskapet och känna hur solen börjar värma efter en kylig morgon, det är en av de stora fördelarna med att arbeta som greenkeeper.
Redan under cykelturen förstod jag att det här skulle bli en dag då min iPhone skulle få arbeta lite extra. Inte för att dokumentera själva arbetsmomenten, utan för att fånga de fantastiska vyerna som vi har omkring oss på Göteborgs Golfklubb.
Dagens första arbetsuppgift var att ta hand om tee-ytorna, precis som jag hade gjort under både lördagen och söndagen. Det innebar alltså att jag för tredje arbetsdagen i rad skulle ägna mig åt samma arbetsmoment. Det fick mig att fundera lite över hur olika man kan se på en sådan situation.
En del kanske hade känt att det räckte efter två dagar och tyckt att det var dags att få göra något annat. Kanske hade man till och med gått till chefen och påpekat att man redan hade gjort den här arbetsuppgiften två dagar i rad och gärna ville ha lite variation. Och visst kan jag förstå att man ibland vill byta arbetsuppgifter. Variation är en del av det som gör arbetet som greenkeeper roligt och utvecklande. Men för egen del ser jag det också ur ett annat perspektiv.
Vi är ett team som tillsammans ansvarar för att golfbanan ska vara i så bra skick som möjligt. Varje morgon finns det en planering för vilka arbetsuppgifter som behöver utföras, vilka resurser vi har tillgängliga och hur arbetet ska fördelas mellan oss. Den planeringen har vår chef gjort utifrån vad som behöver prioriteras på golfbanan just den dagen. Det finns en större helhet bakom arbetsfördelningen än vad man kanske alltid tänker på när man bara tittar på sin egen uppgift. Om jag då skulle gå till chefen och be om att få göra något annat enbart för att jag redan hade gjort samma sak två dagar tidigare, skulle jag i första hand utgå från mitt eget önskemål snarare än från vad som fungerar bäst för teamet. Och det är inte riktigt så jag vill förhålla mig till mitt arbete.
För mig handlar lagarbete inte bara om att hjälpa varandra när det behövs eller att ha trevligt tillsammans under arbetsdagen. Det handlar också om att acceptera sin roll i den gemensamma planeringen och förstå att alla arbetsuppgifter behöver utföras, även när de innebär upprepning. Ibland får man köra fairways, ibland klippa greener, ibland arbeta med bunkrarna och ibland blir det samma arbetsmoment flera dagar i följd. Det viktiga är inte alltid att just jag får variation i min arbetsdag, utan att vi tillsammans får gjort det som behöver göras.
Jag tycker också att det finns en viss tillfredsställelse i att utföra en arbetsuppgift ordentligt, oavsett om det är första eller tredje dagen man gör den. Bara för att man har gjort något tidigare betyder det inte att uppgiften har blivit mindre viktig.
Golfarna som kommer ut på banan i dag ska mötas av samma välskötta tee-ytor som golfarna gjorde i går. De ska inte behöva märka någon skillnad för att vi som arbetar på banan kanske hade önskat lite mer variation. Samtidigt innebär det inte att man aldrig ska komma med egna önskemål eller synpunkter på arbetsfördelningen. Det finns naturligtvis tillfällen då det är både rimligt och bra att diskutera sådant med sin chef. Men i just den här situationen såg jag ingen anledning att göra det.
Jag hade fått en arbetsuppgift som behövde utföras, jag visste vad som förväntades av mig och jag gjorde den mer än gärna. Så jag gav mig ut på golfbanan och tog hand om samtliga 49 tee-ytor. Teemarkeringarna flyttades och jag plockade bort trasiga peggar och annat småskräp som låg kvar. Det var tredje dagen i rad med samma arbetsmoment. Men det var också tredje dagen i rad som jag fick bidra till att våra golfare möttes av en välskött bana. Och för mig är det den delen som betyder mest.
Jag hade även lövblåsning på dagens schema, men valde att vänta med den delen av arbetet till lite senare på förmiddagen. Göteborgs Golfklubb ligger i ett bostadsområde och även om vi greenkeepers börjar tidigt behöver inte alla andra göra det. En lövblås låter trots allt en hel del och jag tycker att det är viktigt att visa hänsyn till människorna som bor runt golfbanan.
Efter 09-rasten var det därför dags att använda lövblåsen. Hål 5, 9 och 17 stod på tur, och den här gången använde jag vår stora turboblås som kopplas bakom arbetsfordonet. Den är knappast diskret. När den arbetar för fullt låter det nästan som om ett jetplan är på väg att lyfta från golfbanan! Men effektiv är den och det är fascinerande hur snabbt stora mängder löv kan flyttas undan med rätt utrustning. Det arbetet höll mig sysselsatt fram till lunch.
Efter lunch väntade bunkrarna. Den här gången tog jag med mig våran batteridrivna lövblås för att rensa bort löv som samlats i sanden. Jag hann arbeta mig igenom samtliga bunkrar från hål 1 till hål 16 innan det var dags att börja avsluta arbetsdagen. Hål 17 och 18 fick därför vänta. Syftet var inte bara att få bunkrarna fina inför dagens återstående golfspel, utan också att förbereda dem inför morgondagen då vi ska köra och göra i ordning bunkrarna. Det är ett arbete som aldrig riktigt tar slut.
Under de senaste dagarna har Göteborg bjudit på ordentligt blåsigt väder, med vindbyar på över 15–16 meter per sekund. När vinden tar tag i träden runt golfbanan dröjer det inte länge innan löven börjar samlas i bunkrarna. Och när man väl har fått bort dem kan nästa vindpust se till att arbetet behöver göras om. Så ser en del av höstarbetet ut på en golfbana. Naturen följer sin egen planering, oavsett vad vi greenkeepers har skrivit på vårt arbetsschema! Det är också en av anledningarna till att underhållet behöver vara så kontinuerligt. En bunker som är fin ena dagen kan se helt annorlunda ut nästa morgon efter en blåsig natt. Det handlar alltså inte bara om att göra fint för stunden, utan om att hela tiden ligga steget före och skapa så bra förutsättningar som möjligt för nästa arbetsdag.
Vid 14.40 började det bli dags att avrunda arbetsdagen. Flaket på mitt arbetsfordon hade fyllts med löv under eftermiddagen, så jag körde ner till vår kompost och tömde alltihop. Därefter gjorde jag rent flaket och sköljde av fordonet ordentligt. Det kan tyckas vara en liten sak, särskilt när arbetsdagen nästan är slut och man snart ska få åka hem. Men jag vet att en av mina kollegor ska använda samma fordon i morgon, och då tycker jag att det är självklart att lämna det i ett skick som jag själv hade uppskattat att mötas av. Det är alltid trevligare att börja arbetsdagen med ett rent och fint fordon än att behöva ta hand om någon annans smuts och rester från gårdagen. Även det är lagarbete, fast på ett lite annat sätt.
Och egentligen hänger det ihop med mina tankar från morgonen om att göra samma arbetsuppgift flera dagar i rad. Att vara en del av ett team handlar inte enbart om vad man själv får ut av arbetsdagen. Det handlar också om hur ens eget arbete påverkar kollegorna, hur man bidrar till helheten och vilka förutsättningar man lämnar efter sig till nästa person. Ibland märks det genom att man tar sig an en arbetsuppgift utan att ifrågasätta varför man fått den igen. Andra gånger handlar det om något så enkelt som att tömma ett flak och spola av ett fordon innan man går hem. Små saker, kanske. Men jag tror att det är just sådana saker som bidrar till att skapa ett bra arbetsklimat.
Dagens blogginlägg skiljer sig lite från mina vanliga inlägg. Den här gången har jag inte fotograferat själva arbetsmomenten. I stället har jag valt att rikta kameran mot landskapet och försöka fånga det som gör Göteborgs Golfklubb i Hovås till en så fantastisk arbetsplats. Det är lätt att bli så fokuserad på dagens uppgifter att man glömmer att lyfta blicken och verkligen se miljön man befinner sig i. Men en morgon med sex grader, vindstilla väder, klarblå himmel och en sol som sakta stiger över golfbanan förtjänar att få lite extra uppmärksamhet.
Med mindre än två veckor kvar av mitt säsongsjobb känns det dessutom lite extra värdefullt att ta vara på de här stunderna. Men än så länge fortsätter arbetsdagarna att rulla på. Löven fortsätter att falla, bunkrarna behöver fortfarande skötas och det finns alltid något som behöver göras för att hålla golfbanan i fint skick. Och mitt i allt det där finns naturupplevelserna, gemenskapen och glädjen i att få arbeta utomhus.
Det blev en arbetsdag som på många sätt liknade andra dagar, men som ändå hade något alldeles extra över sig. Ibland är det inte arbetsuppgifterna som gör en dag minnesvärd, utan ljuset, vädret, människorna omkring en och känslan av att vara en del av något större.
Och just i dag fick landskapet runt Göteborgs Golfklubb stå för det där lilla extra.
Förstora - Klicka på bilderna.
Onsdag
Hösten gör sig alltmer påmind ute på golfbanan och idag var det bunkrarna som stod i fokus. Tillsammans med Anders tog jag mig an arbetet med att få dem i ordning igen efter gårdagens lövfall. Anders körde bunkerkrattan medan jag stod för handkrattningen och lövblåsningen. Idag fick den bensindrivna lövblåsen göra jobbet, eftersom den har lite mer kraft än den batteridrivna varianten.
Det hade samlats ordentligt med löv i bunkrarna sedan igår och innan bunkerkrattan kan göra sitt jobb gäller det att få bort så mycket löv som möjligt. Annars riskerar de att blandas ner i sanden, vilket vi helst vill undvika. Det blev några timmars intensivt arbete, men lagom till 12-rasten hade vi tagit oss igenom samtliga bunkrar.
Under rasten fick vi dessutom lite oväntat besök när Göteborgs Golfklubbs tidigare banchef tittade förbi. Det var trevligt att få ett ansikte på personen som jag hört grabbarna i teamet prata om vid flera tillfällen under säsongen. Alltid roligt när människor som varit en del av klubbens historia kommer tillbaka och hälsar på!
Efter rasten väntade nästa stora uppgift. Foregreenerna hade luftats tidigare i veckan och nu låg det mängder av jordpluggar kvar på ytorna. Med lövblåsen i var det dags att få bort allt material och blåsa ut det i ruffen. Det här visade sig vara ett betydligt mer omfattande arbete än man kanske kan tro. Vissa foregreener är riktigt stora och när stor del av ytan är täckt av jordpluggar tar det sin lilla tid att få rent. Hål 3 var ett sådant exempel, där jag säkert tillbringade en hel timme med att blåsa bort materialet. Trots de stora ytorna hann jag arbeta mig från hål 1 hela vägen till hål 13 innan det var dags att avsluta dagen.
Vädret bjöd för övrigt på raka motsatsen till gårdagen. Himlen har varit grå och mulen och ett lätt duggregn har kommit och gått under större delen av dagen. Däremot har vi sluppit någon nämnvärd vind, vilket jag verkligen uppskattade när jag arbetade med lövblåsen. Det är betydligt enklare att få materialet dit man vill när vinden inte har andra planer.
På cykelturen hem bestämde sig dock vädret för att bjuda på en sista överraskning. Duggregnet övergick till rena skyfallet och jag var minst sagt blöt när jag kom hem. Nu väntar en välförtjänt varm dusch innan vi ska ut och äta middag. Sedan blir det till att ladda batterierna inför morgondagen, då en ny arbetsdag väntar ute på banan.
Höstvädret må vara oberäkneligt, men arbetet på golfbanan fortsätter oavsett väder!
Förstora - Klicka på bilderna.
Först blåser jag bort löven, sedan fördelar Anders sanden med bunkerkrattan. Till sist packar jag sanden och handkrattar kanterna.
Inte bara jordpluggar på foregreen att blåsa bort.
Byte av tröja kl. 09 och kl. 12. Varje dag.
Torsdag
Hösten börjar sakta men säkert göra sig påmind och det märks inte minst på morgnarna ute på golfbanan. Under dagens genomgång vid frukosten fick vi beskedet att vi från och med nästa vecka kommer att börja en timme senare. Solen går numera upp runt klockan sju, vilket innebär att vi annars får tillbringa ungefär 40 minuter inomhus innan det är tillräckligt ljust för att ge oss ut på banan och sätta igång med arbetet. Därför flyttar vi fram arbetsdagen en timme och arbetar i stället fram till klockan 16. Det är en av de saker jag tycker är lite speciella med att arbeta som greenkeeper. Arbetsdagarna styrs inte bara av klockan och vilka uppgifter som behöver utföras, utan även av årstiderna, vädret och hur mycket dagsljus vi har att arbeta med.
Dagens första arbetsuppgift blev att klippa fairway tillsammans med Thomas. Det är något jag har gjort ett antal gånger under säsongen och numera känner mig väldigt bekväm med. Jag har en bra känsla för maskinen, hur jag ska planera körningen och vad som krävs för att få ett snyggt resultat. Men bara för att man känner sig trygg med en arbetsuppgift betyder det inte att det inte finns mer att lära sig!
I dag skulle vi nämligen använda en klippteknik som var helt ny för mig, nämligen black and white. För den som inte är så insatt i golfbaneskötsel innebär den här tekniken att ena halvan av fairway ser ljus ut medan den andra halvan ser mörk ut. Det skapar en tydlig kontrast längs fairway och ger banan ett riktigt snyggt och välvårdat utseende.
Det intressanta är att gräset faktiskt har samma färg och klipphöjd på båda sidorna. Skillnaden uppstår genom att vi klipper gräset i motsatta riktningar på respektive halva. Grässtråna lägger sig då åt olika håll och reflekterar ljuset på olika sätt. När gräset lutar bort från betraktaren ser det ljusare ut, medan gräs som lutar mot betraktaren upplevs som mörkare. Resultatet blir att fairway får två tydliga färgfält, nästan som om någon hade dragit en linje längs mitten och målat ena sidan ljus och den andra mörk.
Det blev med andra ord en förmiddag där jag fick kombinera något jag redan känner mig trygg med med en helt ny teknik. Det är just sådana dagar som gör arbetet extra intressant. Även när man har gjort samma arbetsmoment många gånger finns det nya detaljer att upptäcka och nya sätt att utvecklas. Fairwayklippningen höll mig sysselsatt fram till lunch, med en välkommen paus för vår vanliga rast vid niotiden.
Efter lunch var det dags att byta arbetsuppgift. Nu skulle jag tillsammans med Oskar och Oskar ta hand om foregreen, alltså gräsytan som ligger precis utanför själva greenen. Den här gången handlade det inte om klippning, utan om något som kanske inte alltid ser så märkvärdigt ut för den som passerar golfbanan, men som har stor betydelse för gräsets långsiktiga hälsa: luftning.
En av Oskarna körde en maskin som gör små hål ner i marken och samtidigt tar upp små jordpluggar. Dessa samlas sedan upp från gräsytan, vilket blev min och den andra Oskars uppgift. Med hjälp av skyfflar samlade vi ihop pluggarna och lastade dem på flaket.
Men varför gör man egentligen hål i en gräsyta som man lägger så mycket tid och energi på att hålla i fint skick? En golfbana utsätts för ganska stora påfrestningar. Spelare går över gräsytorna, maskiner kör fram och tillbaka och marken påverkas hela tiden av både väder och skötselarbete. Med tiden kan jorden bli kompakt, vilket innebär att jordpartiklarna pressas tätare samman och att utrymmet mellan dem minskar. Det kan skapa problem för gräset.
Precis som vi människor behöver gräsets rötter syre för att fungera ordentligt. När jorden blir för kompakt får luften svårare att tränga ner i marken. Samtidigt kan vatten få svårare att infiltrera och röra sig genom jordprofilen, vilket kan leda till att vatten blir stående på ytan eller att marken förblir blöt under längre perioder. Genom att lufta foregreen skapar vi nya öppningar i marken och förbättrar förutsättningarna för både luft och vatten att ta sig ner till rötterna.
När vi använder en maskin som tar upp jordpluggar, så kallad hålpipsluftning, avlägsnas dessutom en liten mängd material från marken. Det bidrar till att minska packningen och skapar utrymme för rötterna att utvecklas. Det finns flera viktiga anledningar till att vi gör detta:
Bättre syretillgång: Rötterna får bättre förutsättningar att ta upp syre, vilket är nödvändigt för deras funktion och tillväxt.
Förbättrad dränering: Vatten får lättare att tränga ner i marken i stället för att bli stående på gräsytan.
Starkare rotsystem: När jordstrukturen förbättras får rötterna bättre möjligheter att växa och utvecklas.
Mindre markpackning: Genom att ta bort jordpluggar skapar vi utrymme i en jord som med tiden blivit hårt sammanpressad.
Ökad motståndskraft: Ett gräs med välutvecklade rötter och goda växtförhållanden har bättre förutsättningar att klara perioder av torka, värme och intensivt slitage.
Det är med andra ord ett arbete som görs för att skapa bättre förutsättningar under markytan, även om det tillfälligt innebär att gräset ser lite mindre perfekt ut ovanför den.
Jag tycker faktiskt att det är en intressant del av greenkeeperyrket. Mycket av det vi gör handlar inte bara om hur golfbanan ser ut just för stunden, utan om hur den ska må och fungera längre fram. En fin gräsyta börjar trots allt med en välmående jord och ett friskt rotsystem.
När vi hade samlat ihop jordpluggarna från foregreen var det dags för mig att köra iväg med materialet. Men i stället för att bara göra oss av med det kunde vi faktiskt använda det till något annat. På utsidan av vår driving range finns det några områden där marken är lite ojämn och där det har bildats djupare håligheter i gräset. Där kom jordpluggarna väl till pass! Jag körde dit materialet och fördelade ut det i håligheterna så jämnt som möjligt. Därefter körde jag fram och tillbaka några gånger med mitt arbetsfordon över de utlagda jordpluggarna för att pressa ner dem och få materialet att sätta sig ordentligt i marken.
Det är ganska tillfredsställande när man kan ta material från ett arbetsmoment och använda det för att förbättra en helt annan del av anläggningen. I stället för att jordpluggarna bara blir något vi behöver transportera bort får de en ny funktion. På bilden nedan kan ni se hur området såg ut efter att jag hade fördelat materialet och kört över det.
När jag var färdig med arbetet vid driving rangen körde jag tillbaka till verkstaden för att tvätta arbetsfordonet och göra rent flaket. Det kanske inte är dagens mest spännande arbetsuppgift, men jag tycker att det är en viktig del av arbetet. Jag har nämnt det i ett tidigare blogginlägg, men jag tycker verkligen att man ska lämna ett arbetsfordon i det skick man själv skulle vilja hitta det när man kommer till jobbet på morgonen. Det är trots allt någon annan i teamet som kanske ska använda samma fordon nästa dag och då är det betydligt trevligare att mötas av en ren och väl omhändertagen maskin än att behöva börja arbetsdagen med att städa efter någon annan. För mig handlar det om respekt för både kollegorna och utrustningen vi använder. Det är en liten sak som bidrar till att arbetsdagen flyter på bättre för alla.
När arbetsdagen var slut och jag satte mig på cykeln för att trampa hemåt sken solen fortfarande. Det var en sådan där härlig eftermiddag när luften känns frisk och behaglig, samtidigt som man börjar ana att sommaren sakta håller på att lämna över till hösten. Jag tycker faktiskt om den här tiden på året. Det är fortfarande skönt att vara utomhus, men luften har fått en annan karaktär. Lite friskare, lite klarare och med den där speciella känslan som kommer när årstiderna börjar skifta.
Väl hemma satte jag mig på balkongen med en kopp kaffe och började skriva det här blogginlägget. Ett ganska skönt sätt att varva ner efter en dag som bjudit på både nya lärdomar och fysiskt arbete.
I morgon är det fredag, men till skillnad från många andra innebär det inte att arbetsveckan är över för min del. Jag arbetar nämligen även på söndag. Nu väntar däremot en lugn hemmakväll, lite lunchlådefix och möjlighet att fylla på energidepåerna inför morgondagens arbetsdag.
Och vem vet, kanske dyker det upp ytterligare något nytt att lära sig ute på banan i morgon!
Förstora - Klicka på bilderna.
Fairway nedre delen på hål 3.
Jordpluggar som ska skyfflas upp och lastas på flaket.
Jordpluggar för att fylla ut ojämnheter i marken nere vid driving ranchen.
Fredag
En hel dag med skyffeln i handen och en oväntad energikick!
Det hör inte till vanligheterna att en hel arbetsdag på golfbanan ägnas åt en och samma arbetsuppgift. Men idag blev det precis så. Från tidig morgon till eftermiddag var det skyffeln som gällde och kroppen fick verkligen bekänna färg.
Jag, Elias, Jesper och Oscar arbetade med att lufta foregreen. Jag, Elias och Jesper tog hand om alla jordpluggar som kom upp ur marken och Oscar körde körde en maskin som gör små hål ner i marken och samtidigt tar upp små jordpluggar. Med skyffeln samlade vi ihop dem och lastade upp dem på flaket på trucken. Det blev många skyffeltag under dagen och även om jag är van vid fysiskt arbete som greenkeeper så kändes det här verkligen i kroppen.
Vädret gjorde däremot sitt bästa för att underlätta arbetet. Morgonen bjöd på lite ostadigt väder med regn, men framåt 11-tiden sprack det upp och vi fick en riktigt härlig dag på golfbanan. När man arbetar utomhus från morgon till eftermiddag betyder vädret mer än man kanske tänker på. Att få stå där med skyffeln i handen, känna den friska luften och samtidigt njuta av det fina vädret gör faktiskt det tunga arbetet betydligt lättare.
När jag cyklade hem från jobbet sa jag till min chef att det hade varit ett underbart väder att arbeta i. Och det menade jag verkligen. Visst var kroppen trött efter alla timmar med skyffeln, men det var en sådan där skön trötthet som infinner sig efter en ordentlig arbetsdag utomhus.
Mitt i allt skyfflande fick vi också besök av en säljare som kom för att visa upp en ny eldriven bunkerkratta från John Deere. Den ska vi få prova under en period för att se om den kan vara något för oss att investera i inför nästa säsong. Och det är nog ingen överdrift att säga att det börjar bli dags att se sig om efter en ersättare. Den bunkerkratta vi använder idag har gjort sitt under många år och är helt klart inne på sina sista dagar. Den har kämpat på, men förr eller senare kommer dagen då även en trogen arbetsmaskin får tacka för sig. Kanske är den nya bunkerkrattan vår framtida arbetskamrat i bunkrarna nästa säsong!
Det hände faktiskt något annat idag som också var lite utöver det vanliga. Elias och Jesper har druckit energidryck under hela säsongen, medan jag själv har hållit mig till mitt kaffe. Jag har faktiskt aldrig druckit en energidryck på arbetsplatsen tidigare. Men idag tänkte jag att det kanske var dags att prova något nytt. Jag bad därför Elias att köpa med sig en Nocco till mig och lät honom välja den smak som han själv tyckte bäst om. Det blev alltså premiär för energidryck på jobbet!
En burk Nocco innehåller ungefär lika mycket koffein som två koppar kaffe, så idag fick kaffet faktiskt stå åt sidan. Och jag måste erkänna att drycken var både frisk och god. Om jag blev piggare av den är däremot svårare att säga. Kanske hjälpte den mig genom alla skyffeltag, kanske var det bara det fina vädret som gjorde sitt. Vem vet, det kanske blir ytterligare en energidryck framöver när kroppen behöver lite extra energi. Men en sak är säker: ingenting går upp mot en riktigt god kopp kaffe!
Nu är det fredag och en ledig lördag väntar innan det är dags att återvända till golfbanan på söndag.
Förstora - Klicka på bilderna.
Jordpluggar
Flaket på min truck fylldes med jordpluggar under dagens arbete.
Här lastar jag av jordpluggarna vid 8:ans tee, där vi senare ska jämna ut marken med hjälp av bunkerkrattans schaktblad.
Premiär på energidryck!
Söndag
Ja, nu är det inte många dagar kvar till den 1 oktober. Tänk att det snart har gått fem månader sedan jag gjorde min allra första arbetsdag på Göteborgs Golfklubb i Hovås. Det är nästan svårt att förstå hur fort tiden har gått. Från vårens första intensiva arbetsveckor, genom en lång golfsäsong med tidiga morgnar, till att vi nu börjar känna hur hösten sakta men säkert tar över.
En tydlig påminnelse om att årstiden har förändrats är att vi numera börjar arbetsdagen klockan 07.00 i stället för 06.00. Det handlar inte om att vi greenkeepers har blivit morgontrötta, utan helt enkelt om att mörkret dröjer sig kvar längre på morgnarna. När vi ska ut och klippa behöver vi dagsljus för att kunna se vad vi gör och få ett så jämnt och fint klippresultat som möjligt.
I dag var det jag, Micke och Anders som jobbade på banan. För min del stod greenklippning på schemat. Klippningen flöt på bra under hela morgonen, men det var inte bara greenerna som bjöd på något fint i dag. Jag kunde inte låta bli att stanna upp en stund och ta några bilder av soluppgången. Det är just sådana ögonblick som gör de tidiga morgnarna lite extra speciella.
En sak som kanske inte alla golfare tänker på är varför vi greenkeepers behöver klippa greenerna så ofta, även under helgerna när många andra arbetsuppgifter på banan kan få vänta till måndagen. Skillnaden mellan en green och exempelvis en fairway är ganska stor, både när det gäller klipphöjd och vilka krav som ställs på spelytan.
På en fairway får gräset vara betydligt längre, medan gräset på en green hålls nere på bara några få millimeter. Det ställer stora krav på både gräset och oss som sköter det. Greenen ska inte bara se fin ut, utan också erbjuda en jämn och förutsägbar bollrullning där golfaren kan lita på att bollen reagerar ungefär likadant från den ena greenen till den andra.
Om vi skulle låta greenerna stå oklippta under en hel helg kan gräset hinna växa så pass mycket att bollrullningen förändras märkbart. Greenen kan upplevas som långsammare och mindre jämn, samtidigt som skillnaderna mellan olika greener kan bli större beroende på bland annat växtförhållanden, skugga och fuktighet. Det är därför regelbundenheten är så viktig. Genom att hålla en jämn klipphöjd kan vi skapa mer konsekventa spelförhållanden och bibehålla den kvalitet som golfarna förväntar sig när de kommer ut på banan.
Det handlar dessutom inte om att bara klippa gräset så kort som möjligt. En green är en levande växtmiljö och alltför låg klipphöjd kan stressa gräset, försämra dess återhämtningsförmåga och göra det mer känsligt för slitage och sjukdomar. Som greenkeeper gäller det därför att hitta en balans mellan spelkvalitet och gräsets långsiktiga hälsa.
Under perioder med långsammare grästillväxt kan även greenernas klippfrekvens anpassas. Det är alltså inte själva helgklippningen som är målet, utan att hålla en jämn kvalitet på spelytan utan att belasta gräset mer än nödvändigt.
Nu går vi vidare mot oktober och en ny fas i skötseln av banan. Morgnarna blir mörkare, luften kyligare och gräsets tillväxt börjar sakta ner. Men än finns det fina arbetsdagar kvar att se fram emot denna säsongen.
Och får vi fler sådana här soluppgångar tackar jag definitivt inte nej!
Förs†ora - Klicka på bilderna.
Green vid hål 11. Imorse var det fullmåne. Ingen vidare exponering på månen med iPhone men en magisk vy ner mot havet.
Dagens första solljus belyser green på hål 5 i väntan på att den ska klippas.
Stannade till med greenklipparen för det fina motljuset.
Greenklipparen vid green på hål 17.